Allt började med att någon stal mina cupcakes, lite som Björne som undrar över sina pepparkakor. That feeling liksom.
Jag kände plötsligt som att hela min värld rasade, vem stjäl någons cupcakes? Vart är världen på väg?
Jag valde att dränka mina sorger. Det slutade inte bra. Det är få gånger som Turtle dansen kommer fram. But it happened. And it was glorious.
Sen kom denna bitch och försökte stjäla mitt vin. HELL NO skrek jag, fortfarande skärrad över cupcake stölden. Sen hände det...
Jag hämnades pseudo-stölden med att besmutsa hennes mest älskade tillgång.
Men jag förstod inte riktigt problemet.
Men Lucile, that bitch, började ifrågasätta mina hämnd-metoder.
Jag käftade emot.
Det slutade inte väl för min del så att säga.
Men jag samlade mig och bah: See yaaa!
Lucile was just like...
Och jag bara njöt. Jag satt hemma, med mitt vin och hade fest med mig själv.
Nästa dag träffade jag en vän och berättade vad som hänt. Men.. jag kan ha målat sanning något mer... färggrann? Jag sa nämligen att Lucile och hennes bästa vännina...
Jag menar. Det är ju uppenbart.
Min vännina tog inte lätt på denna påstådda lesbiskhet.
Speak the truth sister!
Lucile fick reda på vad jag sagt och blev hysterisk (dessa kvinnor, förstår de inte skämt?)
I wasn't having it.
To be continued.
